Hem / Britannia Rally 2004

TOMCC Britannia Rally 2004 - bästa MC-träffen någonsin!

I det längsta såg det lite dystert ut med vädret på torsdags morgonen, men vi tänkte att om vi kunde överleva Åland och Finland så nogfan skulle det gå nu åxå. Även om det skulle bli ett regndroppe eller två. Men det var bara ett envist deppigt grått moln som hade parkerat sig över kungliga huvudkommuncentrumet.

När vi passerade Södertälje sprack det upp och solen sken efter det från ullig molnig himmel resten av vägen OCH hela helgen. Vi tog den stora breda upptrampade stigen söderut -E 4:an. Vi låg där och fes fram i 95-100 km/tim i bredd i innerfilen. Klart behagligt. Alla bilar som var helgstressade kunde köra om i ytterfilen medan vi mös och beundrade utsikten helt ostörda i vår egen fil.

Med ett tankstopp och tre dryckesstopp gled kilometrarna och timmarna förbi fort. Vi stannade till hos Katarinas syrra som praktiskt nog just provbodde ett nyköpt torp över helgen i Boxholm. Lilla Väderstad bara 5 km därifrån var en riktigt trevlig liten idyll med pizzeria och ett intakt litet miniatyrlandsortsstads centrum. En korsning, en rondell, en mack och två dussin hus. Svampplockning i skogen intill, husesyn och sedan middag med övernattning hos Margareta, Katarinas yngre syster och hennes två pojkar 11 och 6 år, Markus och Sebastian. Mini-masar med fett dalmål som lyssnar på bara Elvis i den åldern...? Tja det kan ju bara gå på två sätt antar jag, raggers eller bikers.

Kör med choke

En mystisk smäll och paff under körning och sen ojämn gång på Katarinas hoj utreddes under fredagsförmiddagen i Väderstad och Ödeshög och vi mötte då åxå många trevliga lokalförmågor. Bl a en  dragkampsdomare, fd märldsmästare i den lite udda sportgrenen och stolt ägare av Simon Spies (charterresemiljonären) sista Cadillac El Dorado från 1988. Felet med den gröna hojjen kvarstod trots 5 urblåsningar av fuggen och alla andra justeringar. Troligen är det en ventilstyrning som gett upp lite och släpper in olja. Den gick att köra med choken på så vi bytte bara hoj med varandra och åkte vidare till Metropolen Jönköping.

En olycka på E4:an som var helt avstängd gjorde avslutningen av resan mera intressant med stora avspärrningar och 5 mil långa köer. Så vi grenslade mittsträngen respektive vägkanten och höll stummt i 4 mil tills de släppte på trafiken från andra hållet åxå och vägen blev 4+4 meter bara med gott om 24 meters långtradare från Holland åt båda hållen. Inte en liten lucka ens för våra hojjar och ingen vägren, bara ett krondike och grönsallad utanför asfalten. Så det var bara att lida i kön i en timme och varva som en tokig för att hålla liv i hojjen. Den går bara 5 sekunder utan choke på tomgång och bara över 2000 varv med choken på... men det gick...gissa om det var skönt att vrida ur hojjen på den tomma motorvägen genom stan sen.

Norr om Jönköping på "den andra" stranden, den västra, på Hjo och Falköpingssidan, ligger Bankeryd och precis där den lilla orten slutar hängde det en diskret skylt med TOMCC >> (Triumph Owners MotorCycle Club för er som inte vet, dvs den ständige arrangören av det helengelska Brittania Rallyt). Just i år föll äran på Vätterbygdens MC Club och träffen var lagd på deras alldeles egen Camping (!) precis vid Vättern med en nästan vertikal sandstrand ner de 15 meterna till vattnet. Cool läge med en svimmfin utsigt över den stora sjön. Egen badstrand alltså (snabbt ner, men segt att komma upp i sandbranten). Till och med en kulturell 60-tals minigolfbana fanns kvar från svunna dagar!

"Monstret från Hinckley"

Bland tallarna och tälten vimmlade det nu av engelska järn och en hel del kamrater från när och fjärran. 250 pers beräknade man totalen till. Och 200 talet hojjar, allt från exotiska 1940-tals Velocetter, via några Trajja Haschmoppar och långbenschoppers, nya och gamla Bonnevilles och några få Bullets (en 53:a -en riktig en (!) och sen Kenneth Olssons kompis från Rättvik på en ny rejstrimmad men svårstartad Bullet som hustrun fick hjälpa honom att kickstarta till slut...) Och sen vidare längs hela den långa skalan av vanliga och udda britter. I grottigt originalskick till smyckeflott om vartannat ända till den värsta nyaste Triumph Rocket III, dvs "Monstret från Hinckley".

 

Harry kryper ut

3 Cylindrar, 2,3 liter slagvolym (2300cc), 400+ kg och 220 Nm i vrid, mer än en stor Volvo!! Det var två stycken där! Vi blev omkörda av den ena på Vätterleden, en liten britt som satt uppepå tokmaskinen saktade av jämsides med oss när vi gjorde 100 km/tim och undrade om vi åxå skulle till Jonkoping, jodå, -Kul då ses vi där! Sen släpple han ut alla kusarna och bara FÖRSVANN mot horisonten! Som en RAKET (den heter ju det åxå) Det gick garanterat seriöst fort. Ungefär som (Roadrunner & Cayote) eller på Svenska "Bäppy och Räven" med fullt påställ i jaktscenen, liksom. Beep-beep, ett dammoln och Schwoooosch... borta, bara.

Vi hittade våra vänner från Lådan MC (Christoffer, Harry, Dolken och A-C) bland tallarna och reste det röda IKEA tältet invid deras plats, knäppte upp första ölen och "chillade ut" lite innan grillkvällen, den traditionella minglingen och det vanliga "VM i skitsnack om hojjar och polare" som det alltid blir på såna här träffar. Mycket att titta på och massor av mer eller mindre seriösa typer att träffa och snacka med. En bra ny inledning till konversation jag uppfann för just detta tillfälle var; -Du kör bergis en engelsk hoj va...? Det funkar alltid!

Årets Svensk 2003 med vackert nött ljusblå 56 Thunderbird

Häftig tajt och schtunkig Rockabilly med virveltummor, ståbas och elplanka från scenen, rockmasar med halvmeterhöga flottiga frisyrer, Bill Haley-poserande (liggande på basen när man spelar) och mycket, mycket pilsner, fett gemyt, stora historier om höga hastigheter på farliga vägar, sprängda motorer och annat kulturellt avhandlades i mörkret runt kremeringsbålet för våra fläskkarréer.

Vem behöver centralstöd...

Några dansade, några såg på. Kvoten var ovanligt hög på "fruns", mera åt 10 % än det vanliga 1-2 %. En tokig choppersnubbe hade grävt ner sig med bakhjulet i backen så att hojen stod fast i marken, ner till baknavet, som i ett cykelställ, sen gick den itu tydligen men inte behövde han något centralstöd inte!

Vi mötte åxå Årets Svensk från i fjol Sten Axelsson, supersnuten, för dagen med en vackert nött ljusblå 56 Thunderbird (samma som Marlon i den där filmen ni vet...) han hade åxå nyligen köpt, inte en utan två, RoyalEnfield J2 i delar för 1000:-. Mågen skulle ha en för att han gjort allt renoveringsjobbet och Sten skulle ha den andra.

Han hade åxå en Humber 26 (jodå nittonhundratjugosex), det finns 4 i världen hittills trodde man, nu är det 5!! Pensionär som han är har han dragit ner på sina uppdrag och föredrag till halvtid. Vikket krut i gubben!

Råa choppade BSA singlar

Åxå från Västerås kom två nya kära vänner Stefan och Tony på sina råa choppade BSA singlar, Stefan som jag mött på Lådans nattrally nyligen, vann Bästa Bygge och fick en matchande knallgul Triumph overall och en fin buckla. Stefans BSA - Bästa Bygge

Kompisen Tony hade kört sönder pickupen till sin avancerade -och såklart hembyggda one-of-a-kind-av-hittat-på-skroten elektroniska tändning och fick åka skamvagn hem på söndagen. Han åkte (dit men inte hem) på en helsvart sidventils 500 med rött maltereserkors och en fin döskalle på tanken och maffig avgaskorv.

En liten spenslig och nätt blond tjej vann Best in Show och/eller Peoples Choice med en slimmad liten spenslig och nätt Trajja 500 (Tiger 110) med en tiger, inte i utan UTANPÅ tanken. Hojjen har en gång varit Lasses och åkt under Lådans flagg! Nu lite lätt omstukad och uppfräschad, men fortfarande svart, tajt och fin...hojjen alltså, tjejen var vit... Hela paketet fick höga poäng, bruden OCH hojjen. -Om ni fattar...

Tramsiga lekar och tomgångstävlan roade oss på lördagskvällen och tidigare på dagen en bred lång och fet kortege genom Jönköping och Tokarp (!) med 100 hojjar till Husquarna fabriken för en titt på deras MC, spisar och bössor. Efter en stärkande frukost uppe på klinten med hela vida vättern nedanför fötterna satte vi kurs på STHLM igen, 35 mil. Det gick bra i jämnt hundra sådär och på 4 timmar även om den gröna hojjen har mått bättre. - Men den är snart kry igen.

Den bästa MC träffen jag varit på någonsin

JanÅke himselfSumma summarum är det nog den bästa MC träffen jag varit på någonsin!! Och Katarinas första i Sverige utanför klubben. Kanoonväder och massor av kul folk, superbra arrangemang och lagom stort. Familjärt! Vi mötte Anders Lilja, hans rara fru (jag och namn) och Anders Petterson (för första gången) som bjöd oss på Indisk restaurang i Jönköping, Taj Mahal, som tack för att vi transporterat ner ett helt avgassystem till honom fastsurrat överst på vår packning.

Den bulgariske (!) kyparen på Taj Mahal blev så tagen av våra Bullets att han ville sälja sin Ryska gamla MC till oss. Ischr eller nåt sånt hette den - han ska skicka en bild...sen får vi se hur det går, den finns i Bulgarien just nu tydligen. Anders och Anders kom till träffen på lördagen och tillsammans hade vi en absolut maxad helg med vägg-till-vägg med engelska järn.

Ni som inte var där missade något verkligt bra!!

Mer Bitannia Rally 2004 på TOMCC Swedens hemsida

 

// JanÅke, Bullet-klubben

Snygg panel

Folkets Val - Bästa Traja

Enfield Bullet 53



Snack i dungen

Stefans BSA

Tonys BSA

Trajor

Velocette

Traja

Svårstartad?

Panther