Den franska stylisten lyste med sin frånvaro när idén om en flat-tracker-wannabe började ta form...

illes traja var en T110 -57:a med matching numbers. Motorn var försedd med morgo oljepump, något vassare kammar och har lite högre komp än original. Hojen såldes 2004 till Borlänge.

 

Mille berättar...

Efter ett par år av renoveringsarbete (motor-, koppling-, växellådsmässigt) blev det i år dags att hugga tag i utseendesvängen. Den franska stylisten lyste med sin frånvaro när idén om en flat-tracker-wannabe började ta form. Visserligen har jag alltid gillat looken på min hoj, men har också insett att för att den ska bli 100%ig, så
måste allt vara i topp… och det kommer det helt enkelt aldrig att bli…

Så då vänder man på steken, går den andra vägen och bygger en hoj som lirar med att se lite skabbig ut - dvs en Steve McQueen - flat-tracker…

Med inspiration från dirt track-bilder, filmen "On any Sunday" och liknande gick jag så ut på sökarstråk.

Upplagda ökenpipor och hasplåt och en sköldpadda fastkilad mellan generator och block...


Hjulen kördes ned
till Mr. Wheeler Dealer som slängde på ett 3.50" fett framdäck och ett 5.00" Avon speed master där bak.

"Reclaim the garage" blev mitt ledord och så rotade jag rätt på Bulas gamla svampiga dämpare och monterade dem.

Sen vände jag mina lystna blickar mot Jockes stående traja och ifrån den ryckte jag loss hans oanvända korta pipes och den - inte lika oanvända, lätthålsborrade - rostfria bakskärmen.

I en av Hasses lådor låg ett bakljus som snart satt på plats. Nytt framljusfäste (tightare) togs från Bulas cafe´, fast det var visst Mankans (!)…

På det lite elstök, bättringsfärg, nya vajrar och sen var det klart.

Så nu far jag runt med dämpning, siktar på brunnslock och andra knöligheter i gatan och det hela ser liksom ut som om man bara kan lägga hojen i dikeskanten när man kliver av.

// Mille

Milles traja vid Röda Cafét
Flattracker utanför Röda Cafét
Påväg hem från Britannirallyt 1999

 

Mejla Mille, m.book@swipnet.se